Texten publicerades ursprungligen på JN.com. Perspektivet och Johnnys personliga röst är bevarade, medan styckeindelningen har anpassats till den nya läsytan.
En personlig reflektion om bygglov, kommunikation, erfarenhet och vad som händer när människan försvinner ur processen.
En skylt i Rättvik
Jag satt i Rättvik i höstas på tågstationen och såg hur mycket tid kommunen lagt på att tillgänglighetsanpassa platsen. De hade gjort en mötesplats för ledsagare och satt upp en skylt med blindskrift längst in i det lilla väntrummet. Det fick mig att fundera på skillnaden mellan att följa en checklista och att faktiskt tänka på människan som ska använda lösningen.
Erfarenheten har förändrats
Jag har haft med byggnadsnämnder att göra i över 40 år. Min far arbetade som bygglovshandläggare i 35 år och jag och min bror fick ofta hälsa på honom. Under mina första år som bygglovsritare mötte jag många handläggare och inspektörer som hade lång praktisk erfarenhet och som mötte de sökande för att hjälpa dem framåt. I dag upplever jag att den erfarenheten många gånger saknas.
När osäkerhet skapar mer kontroll
Det är inget fel på människor som utbildar sig och börjar i en ny roll. Problemet uppstår när oerfarna handläggare får många ärenden, lite handledning och samtidigt blir rädda för att fatta fel beslut. Då kan fokus flyttas från att förstå åtgärden till att leta efter sådant som kan begäras in.
Rätt uppgift i rätt ärende
En handläggare behöver kunna bedöma när befintliga och nya marklinjer behövs, när en nybyggnadskarta verkligen är nödvändig och vilka mått som är väsentliga. En generell ritningsguide eller checklista kan vara ett stöd, men den kan inte ersätta erfarenhet och en bedömning av det verkliga ärendet.
Kompletteringsbrev som skrämmer
Jag har hjälpt människor via min hemsida i över tio år genom att rita, konstruera och guida i bygglovsprocessen. I dag får många brev med rubriken föreläggande om komplettering och blir rädda innan de ens har förstått frågan. Myndighetsspråket skapar ett avstånd när det egentligen behövs en förklaring.
När tyckande blandas ihop med prövning
Jag har sett ärenden där färg, fönster eller andra detaljer diskuteras utan att den sökande får en tydlig koppling till bestämmelserna. Ett exempel gällde ett nytt källarfönster där brandsäkerheten först behövde lösas, men där diskussionen sedan gled över i personliga synpunkter på hur fönstret borde se ut. För den sökande blir det svårt att förstå vad som är ett krav och vad som är en åsikt.
Öppna dörrarna
Mitt förslag är att höja kraven på kunskap och erfarenhet, skapa utrymme för stöd i svåra beslut och göra det lättare för medborgaren att prata med den som handlägger ärendet. I de kommuner där det går att nå sin handläggare upplever jag ofta att problemen blir mindre.
Fler lovbefriade åtgärder löser inte allt
När regler ändras och fler åtgärder blir lovbefriade behöver människor ofta mer vägledning, inte mindre. Bygglovsfrihet betyder inte att alla andra krav försvinner. Om kunskapen och samtalet saknas riskerar vi att flytta problemen från prövning till tillsyn.
Människan i processen
Jag älskar att hjälpa människor och vill fortsätta göra bygglovsprocessen begriplig. Det jag saknar är smidighet, medmänsklighet och empati. Lagar och regler ska följas, men de behöver tillämpas av människor som också ser människan på andra sidan.